För varje år som går blir jag mer och mer förvånad över hur vi bemöter folk i vår omgivning. Allt vanligare blir att man helt enkelt ignorerar folk, armbågar sig fram, står i vägen... det viktigaste är att man själv kommer fram.
Jag som ofta är ute i affärer med barnvagn märker från väldigt många att man är ett irritationsmoment. Man står i vägen, och folk tränger sig gärna förbi en i gångar i affären, med sin packning eller halva de själva ÖVER min barnvagn. Att jag står så mycket som möjligt åt sidan, att jag också har rätt att gå in i en affär och handla, eller att jag faktiskt kan flytta på mig om de ber mig, det verkar de inte tänka på.
Ett exempel från idag är när jag, maken och lillen kom till babysimmet. Först kommer man in i ett litet kapprum, det ska man sen igenom och vidare bort mot bassäng och omklädningsrum. I kapprummet var det ett större sällskap, tror det var fyra vuxna och två små barn. Mitt i gången sitter en pappa med en liten bebis i knät. Han pratar med mamman som sitter på bänken precis bredvid. När vi är tre meter från honom tittar han åt vårt håll men gör inte en min av att flytta sig lite åt sidan så att vi kommer förbi. Jag hade som val att tränga/klämma mig förbi honom eller be honom flytta på sig. Av ren irritation gjorde jag det sistnämnda bara för att påvisa att han faktiskt satt ivägen. Hade han t ex hållt på och klä på ett barn hade jag givetvis väntat, eller försökt komma förbi utan att störa, men nu var det så tydligt att han helt enkelt struntade i att vi kom och skulle fram.
I trafiken är det samma mentalitet tycker jag. Gör man inte som de tycker så hänger de på tutan. Inte ett käckt "tut-tut" som för att påminna att köra vid ett trafikljus utan ett ilsket "tuuuuuut". Folk sicksackar mellan filerna för att komma först fram, struntar totalt i att blinka i korsningar och rondeller. Och så min absoluta favorit.... när de ligger preciiiiis bakom min bil när jag kör och vid första bästa tillfälle gasar de ilsket förbi mig fast jag till och med ligger lite över hastighetsbegränsningen. Vad händer? Jo, de hamnar precis före mig i nästa korsning eller på väg in i nästa rondell. Längre än så kommer de aldrig.
Vi har två ställen här i Haninge där de som jobbar är helt fantastiska! Två ställen där man blir glad av att gå in för att de som jobbar där är genuint intresserade av att hjälpa en, faktiskt glada av att man är där. Det ena är Itrim Haninge och det andra är Apoteket i Västerhaninge. En ros till dem som jobbar där :)
Det jag vill säga med det här inlägget är att jag inte förstår mig på en del människor. Istället för att kräva att man ska få gå före i kön i mataffären för att man bara har en sak man ska handla, eller till och med tränga sig, kan man fråga istället. Tränger sig någon blir jag anti direkt, men som häromdagen på Konsum när det kom en äldre kvinna och frågade om hon fick gå före mig för att hon bara hade en liter mjölk hon skulle handla, då släpper jag gärna henne före mig!
"Den omtanke som visas idag, kan bära frukt i morgon"
Mahatma Gandhi
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar