9 månader

9 månader... lika långt som en graviditet... så lång tid har det gått nu av min mammaledighet. I morgon den 21 november skulle jag ha börjat jobba, men omständigheter gjorde att jag för några månader sen blev uppsagd från min tjänst jag har haft i 9 år drygt. Känner att jag inte riktigt än bearbetat det klart. Kanske behöves det att uppsägningstiden tar slut, att precis allt är klart med med företaget innan jag kan släppa det.

9 år på den tjänsten var tydligen i slutänden inte så mycket värt. När jag var där på mötet då jag blev uppsagd, blev jag utvisad fort som sjutton, kändes som att de inte kunde få ut mig fort nog. Ingen avtackning och de vill inte heller ha in mig för att jobba under uppsägningstiden. Det sistnämnda är jag väl å ena sidan tacksam för, men det hade känts bättre att få ett annat avslut. Min närmsta chef har jag jobbat ihop med hela min tid på företaget, och jag kommer att sakna honom. Han var också den bästa chef jag någonsin haft på ett jobb. Hade känts bra att få säga hejdå på rätt sätt, både till honom och till mina övriga kollegor.

Men 9 månader var det jag började inlägget med, och så gammal är också vår lille skrutt nu. Han "fyllde" det igår. Han måste vara världens gladaste bebis. Han älskar att sitta mitt på köksgolvet, leka med sina leksaker och vifta glatt med armarna och skratta när han ser oss andra. Sätter jag mig på golvet bredvid honom blir han jätteglad, och kommer krypande/ålande i full fart, tar stöd mot mig och ställer sig upp framför mig och så står han där och småstudsar och skrattar. Pussar jag honom på näsan då får jag för det mesta en blöt puss tillbaka :)

Han kryper när han inte har bråttom, ålar/drar sig fram när det ska gå fort. Kommer han åt så lägger han munnen mot min arm och blåser så att han gör pruttljud och tittar sen glatt på mig när jag skrattar. Han reser sig upp mot möbler så fort han får en chans och ser överlycklig ut när man håller i hans händer och han kan dansa till musiken på radion. Han säger "mamamamama" när han ser mig och "papapapapa" när han är med pappa. Lampa vet han vad det är och det lyser nästan lika mycket i hans ögon som i lampan när man tänder den lampa han tittar på.

SÅ mycket har hänt under hans första 9 månader, och ännu mer lär det bli de kommande 9.

/Lisa...